But I've always felt a feeling we would die young.
De senaste dagarna så har jag som vanligt mest pluggat och förberett mig inför mitt första seminarium som gick helt okej. Sedan tog jag helg och fredagen bestod av dokumentär-kväll hos Erik med hans vänner och lördagen innehöll lite lunch/middag på Max med Ronja och sen skulle vi egentligen ha haft filmkväll men det slutade med att vi hade lite allsång till bra musik och åkte på TC där det var lite jazz-kväll istället. Så det blev lite Ålidhem och mycket stan i helgen, skönt med lite omväxling.This old routine will drive you mad.
Vaknar lite sent, får stressa mig iväg till universitetet, lyckas ramla och gav nog flera stycken ett gott skratt, har föreläsning x2, pluggar och pluggar ännu mer, blir ledsen när pappa frågar när jag kommer hem och jag svarar: "om en månad" (det känns ju så länge) och jag längtar tillbaka till det jag längtade bort ifrån. Fast jag och livet är nog rätt okej tillsammans just nu och fortfarande så växer Umeå och människorna här på mig och det är fint.
Don't you die yet, first class riot!
Här är en liten film med klipp från 2011, filmade med min iPhone. Så mycket roligt jag gjorde under förra året och detta är ju bara en liten del av allt det. Jag blir så himla glad när jag ser på detta, så många fina minnen!Jag har och har haft så fina människor runt omkring mig alltså.
Där längtan är allas kärnkraft.
Igår tittade jag på P3 Guld och höjdpunkten var bland annat att äntligen få höra Markus Krunegårds nya singel och vad ska jag säga, jag har aldrig blivit besviken med något han har gjort i musikväg och så är det fortfarande.
Here's the day you hoped would never come.
Månaderna fortsätter att gå och nu är det inte ens vårat år längre. Nu finns det nya människor som ska efterträda oss, känna den euforin vi kände och upplevde. Människor som kommer uppleva samma känslor som oss, före, under och efter. Efter-känslan är värst; att tänka och känna och veta att det aldrig kommer bli vi på samma sätt igen, eller kanske aldrig. Kanske ses vi alla igen om tio år och fram tills dess så ska jag alltid komma ihåg vem jag var med er; mig själv. Alltid mig själv. Med er.
Baby jag vet att du väntar på någon som förstår.
Jag tror jag går runt och fotar lite allt möjligt nu och det gör mig så glad att äntligen känna att det är kul att fotografera.
I fredags på #umetweetup så hade jag det så galet roligt! När jag sa att jag ville höra något bra så spelades det Håkan och Broder Daniel, den lyckan! När jag inte satt och diskuterade musik eller dansade eller hade allsång så satt jag mest bara och log. Ser gärna att en liknande kväll kommer få upplevas igen!
Does anybody really know, if it's the end of the beginning?
Årets första tenta är skriven och detta firade jag med att gå och handla mat och godis. Ikväll ska jag fortsätta det lilla firandet genom att gå på #umetweetup med Ronja; träffa en massa folk jag aldrig har träffat förut, det kommer bli sjukt spännande och nervöst. Peppar mig själv lite genom att lyssna på min, om jag får säga det själv, fenomenala dans-spellista: Det skulle ju vara dans dans dans!
Ingen vet vart du varit och ingen vet vart du vill gå.
Tentapluggar, fotograferar lite, kollar på skidskytte, dricker varma koppen, tentapluggar ännu mer, kollar på tåg/flygbiljetter till Göteborg, längtar hem (den 24e februari kommer jag!!, lite länge kvar men ändå) och lyssnar som vanligt på musik. Livet, som vanligt alltså.
Jag låtsas att det är av kärlek till stan jag stannar kvar.
Vi går mot ljusa tider säger dom
men vi längtar mest hem
Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer
vara ett med dom som vet precis vem du är
- Säkert!
Annika Norlin sätter ord på sånt som man känner och sedan i söndagskväll så är jag tillbaka i Umeå. Hemma i Sikås så hade jag tre veckor som har varit de bästa veckorna sen i augusti. Jag har fått träffa så många som jag har längtat ihjäl mig efter, jag har fått andas något annat än stressig stadsluft, jag har inte behövt laga mat på tre veckor, jag har varit avslappnad och glad. Därför har jag redan lite hemlängtan, eftersom det där hemma finns så många jag önskar att jag hade här istället, för då hade livet kanske sett lite annorlunda ut, varit lite bättre.
Vi skulle skära oss vackra.
En onsdagkväll, i Östersund, med fina vänner, god mat, en massa öl, en massa drinkar, falsksång till låtar jag inte gillar men ändå kan, snökaos, flera nämen-är-du-också-här-vad-kul-hälsanden, en taxi till Körfältet, att ramla i en hall och riva ner ett skoställ, att sova till ca halv ett dagen därpå och ja. Det var min onsdagkväll det. Jag hade så sjukt roligt alltså. Det slog mig än en gång att Östersund har så bra människor att bjuda på, sånt blir man glad av. Snart snart snart igen.
Vi är vad du drömmer om när natten kommer än en gång. Vaknar du så somna om och glöm allt du vet något om.
Vi återuppstår inatt/så ta ditt liv/och kom ifatt.
JJ's nya, på svenska dessutom. En snygg video och en låt som fastnar mer och mer för varje lyssning, himla bra alltså.
En karta cipramil, en karta härifrån. Klichén ska fortsätta sjunka i gift och neon.
Lyssnar på den finaste mannen, tar kort på mina fötter, önskar att 2012 kan vara något annat än misär. Lite så bara.
This is fact, not fiction, for the first time in years.
Ligger i sängen och kollar på tv-serier och filmer. Dricker te i min nya kopp som blivit en favorit. Börjar fota med min systemkamera igen. Lyssnar på A lack of color. Twittrar som vanligt ut mina tankar (och mitt liv). Rebloggar bilder på tumblr. Någonstans däremellan försöker jag leva också. Det går ganska bra vill jag påstå. Hittills i alla fall.
January 1st and it's already clear: it's gonna be another shitty year.
En väldigt liten del av mitt nyårsfirande (för här körde vi ju inte vilse i Torvalla, eller åkte alldeles för många i en bil osv).
2012, ett nytt år, jag är samma cyniska och ambivalenta människa som igår, jag lyssnar på 2006 och känner såsom Annika Norlin sjunger; January 1st and it's already clear: it's gonna be another shitty year. Mina förväntningar/förhoppningar på det här året är lika med noll, med tanke på vilka dödsbra saker som 2011 gav mig (ingenting kan toppa det). Fast vi får väl se, man vet ju aldrig vad som kan hända.
Årskrönika 2011. Juli - September.
Juli:
Juli började med att jag klippte mig kort igen och sedan åkte på en båttur på Sikåsån med Ronja, Sara och Patrik och pratade om livet, himla bra.
Därefter var det dags för Dundermarknaden. Jag sov i en stuga i Strand med Liss, träffade mina gamla klasskompisar, förtärde en massa alkohol och det var sommarvärme under dagarna tre. En av årets bästa händelser.
Gick på bio och såg på sista Harry Potter-filmen, för bra.
Badade nästan hela tiden, jobbade emellanåt, fikade med mina vänner och bara hade det så galet bra. Fick antagningsbesked om att jag kommit in på två skolor.
Sista helgen i juli så var det återigen dags för Storsjöyran. Sov på en madrass i tre dagar, såg så otroligt många bra band/artister, var sjukt glad & lycklig, åt sushi, gick runt på stan osv osv. Såg Henrik Berggren framföra BD-låtar akustiskt med bästa Ronja bredvid (topp fem av det allra bästa detta år!).
Augusti:
Njöt av sommaren, badade och hade det mysigt nere på ån, åt gratis mat på parken som sedan fortsatte i en Sikås-fest (som är de allra bästa).
Klippte lite lugg, budade hem ett par knallblå converse från Tradera, skrev ut bilder till en ny fotovägg, eftersom jag nu hade bestämt mig för att flytta till Umeå och så var det ungefär hela augusti.
September:
Packade ihop en del av mitt liv den andra september och begav mig till Umeå. Samma helg gick jag till universitetet för första gången för att veta exakt vart jag skulle gå och så hade ett nytt kapitel i mitt liv startat.
Det var nollning, introduktion till min första kurs, att börja installera sig i korridorsrummet, fixa alla böcker, hitta alla de olika salarna och så var det väldigt mycket hemlängtan också, botade det med att åka hem en sväng.
Hade fortfarande en sjuk hemlängtan men fick post lite då och då och det gjorde mig väldigt glad. Detta ovan var från Emmy! Sedan tog helt plötsligt september slut. Det var nog lika bra också.
